Galgbacken i Skänninge, även känd som Tjuvalyckan, var en avrättningsplats som användes från åtminstone 1000- eller 1100-talet fram till 1600-talet. Den låg 300 meter söder om Skänninges medeltida stadskärna, i det som idag är grönområdet Tivoliängen.
Användning och historia
Under flera hundra år avrättades personer här för olika brott, såsom mord, stöld och barnamord. Avrättningarna utfördes oftast genom hängning eller halshuggning, och dödsdömda som begått självmord, så kallade “självspillingar”, begravdes också på platsen, då de inte fick ligga i vigd jord vid kyrkan. Gravarna var ofta enkla, ibland utan kista, och benen kunde vara placerade på ett sätt som ansågs respektlöst.
Galgbacken var i bruk långt innan Skänninge blev en betydande stad under 1200–1300-talen. Det är överraskande att en sådan plats existerade redan under denna tid, särskilt eftersom Skänninge ännu inte hade fått stadsprivilegier.
Fynd och utgrävningar
Vid utgrävningar mellan 2020 och 2021 av Östergötlands museum påträffades elva begravningar. En av de begravda var en kvinna som var klädd i sina egna kläder, bar en fingerring och hade en väska med knappar. Det är ovanligt att avrättade personer fick behålla sina tillhörigheter, vilket tyder på att hon kanske begått självmord. En annan kvinna hade blivit halshuggen, troligtvis för barnamord, enligt en dombok från början av 1600-talet.
De flesta av de begravda var födda i Skänninge socken, men en person hade vuxit upp i andra trakter, vilket framkom genom strontiumanalyser. Detta tyder på att avrättade från olika delar av Östergötland kunde ha begravts här.
Påverkan på modern tid
År 2020 stoppades ett kommunalt byggprojekt för ett LSS-boende på grund av de arkeologiska fynden vid Galgbacken. Utgrävningarna bekräftade att platsen varit en avrättningsplats, vilket gjorde att kommunen beslutade att inte gå vidare med byggplanerna.
Besöka Galgbacken
Idag finns inga synliga rester av Galgbacken, men platsen är markerad på kartor och kan besökas för den som är intresserad av Skänninges historia. Det är en plats som vittnar om en mörkare del av stadens förflutna och ger en inblick i medeltidens rättskipning.
